Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borta, men Blinda Pojken satt på sin vanliga plats
och viftade ibland med sin benbit mellan försöken
på järnskrotet.
Blinda Pojken hade blivit grå i hår och skägg.
Jag sade — dumt, men jag var rörd djupast inne i
min själ: — Känner Johan igen mig?
— Nej, vem är det, så här tidigt på året
kommer aldrig något herrskap hit.
— Jo, det är Albert på stationen.
— Jaså, å, ja de ä långe sen dä!
Det var det också, det var väl tjugufem år sen.
— Nå, men varför har Johan det så här i
stugan? Inga fönster och allt är förstört.
— Jo, si pôjka är så stögga ve mäj. Di kommer
hit om lördaskvälla å på söndaa å slår sönner
alltihop å drar ut mia jarnbita — ja, d’ä fäll inga
pôjka, d’ä sånna där på femtan, tjuje, tjufem år,
men di ä di vassta.
Jag måste undra över den fond av råhet, som
ännu finns kvar hos våra bönder.
— Vell Albet, att ja sa ringa för’an? Prostinna
Petterson, ho sae, å ändån har ho rest möe, att dä
monga körker som inte har såna klocker som ja.
Johan klev ut genom fönstret medförande två
rälsstycken med vidfästade skinnremmar.
— D’ä särskilt vacker klang i dom här, sade
han. Å nu för resten kan ja tala om, att ja har blett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
