Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar, så att man hvarken kunde komma dit eller dädan på
någon landsväg utan att passera dem. Dessa mått syntes
tagne för att tvinga ständerna till bifall af de
penninge-summor, som erfordrades till konungens afsigter, och att
truga ridderskapet och adeln att bifalla säkerhets-akten.
Men ingendera af dessa afsigter lyckades. Man fann
adeln i det lynnet att heldre våga lifvet, än afvika ifrån
sina tagna beslut. Och hvad de äskade penningar vidkom,
så blefvo de i alla stånd afslagne. Det enda, hvartill de
kunde förmås, var att åtaga sig det, hvaruti riket
sedan sista riksdag igenom kriget blifvit försatt, som ökade
riksgälden med 8 millioner rd, så att hela skulden nu besteg
sig till 29 millioner riksdaler. Härmed måste konungen låta
sig nöja och slöt riksdagen inemot slutet af februari månad,
då konungen återreste till Stockholm.
Der hände konungen den olyckan, att natten emellan
d. 16 och 17 mars vid en anstäld maskeradbal på
operahuset, blef konungen igenom ett skott, som en afskedad
kapten Anckarström lossade, blesserad i sidan. Konungen blef
förd upp till slottet i sina rum, så snart han blifvit
förbunden. Under dess sjukdom tillsattes en regering, bestående
af hertig Karl, riksdrotset, öfverste-kannnarjunkaren baron
Armfelt, och grefve Ruuth samt öfverste-kammarjunkaren
baron Taube.
Denna oförmodade händelsen förorsakade i
hufvudsta-den en allmän bestörtning. Stadsportarne voro i flera dagar
tillslutne, så att ingen släpptes ur staden. En skyndsam
ransakning anstäldes i Svea hofrätt, och åtskilliga blefvo
arresterade. Anckarström bekände frimodigt sin gerning och
dömdes att mista högra handen, halshuggas och steglas, sedan
han förut undergått spöstraff. Grefvarne Horn och Ribbiug,
kapten Lilljehorn och löjtnanten baron Ehrensvärd såsom
medvetande blefvo dömda att halshuggas och steglas. Den
förstnämnde blef kort efter konungens död exequerad på
galgbacken, men de 5 öfriga fiugo nåd af regenten, och
skontes till lifvet, men landsförvistes för hela deras lifstid,
utan att under något pardonsplakat kunna inbegripas, under
titel, att konungen kort före sin död pardonerat dem.
Generalmajor Pechlin, en man öfver 70 års alder, som
efter de brottsligas bekännelse var mycket graverad, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
