Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.Jag skäms just för de förra åren,
Då jag till julklapp blott gaf vers.
Men jag var fattig då som hela rimmarcorpsen
Fick ingenting på min revers
Och hade björnarna i spåren.
Men nu, se’n jag har blifvit rik,
Igenom rimmad politik,
Nu har jag också verkligheter
Att gifva ur min själs behag.
Jag derför känner mig i dag
Den lyckligaste bland poeter.
Litterär-moralisk reaktion 1793—1809.
I Sveriges vitterhet har, under slutet af förra och början
af nuvarande århundrade uppenbarat sig en epikurism, högre
och renare än den, som under 1780-talet representerades af
Bellman och Kellgren, men tillika med ett djupt drag af
resignation, af vemod. Vi hafva redan beskrifvit den märkliga
företeelsen.1 Mot epikurismen också i denna dess mildare
form, uppreste sig dock rätts- och sedekänslan, och vi
införa här ett sådant oss veterligt hittills otryckt prof. 2 Bland
dåtidens mest kända och älskade dryckessånger var den, som
började med de bekanta orden: »Snart är din ungdomstid
förfluten, Lyd, glada gosse, nöjets lag!» etc. Mot denna
visa och dess njutningslystnad skrefs ett poetiskt genmäle, en
så kallad replik. Som prof på de olika åsigterna införa vi
nedanstående begge sånger:
Snart är din sällhetstid förfluten,
Lyd, glada gosse, nöjets lag!
Och njut den flyktiga minuten
Af lifvets långa sorgedag.
Förgäfves kallar du tillbaka
Din flydda ungdoms glada vår,
När tidens tunga vingar skaka
Sin frost på dina glesa hår.
1 Bidrag till Sveriges litteraturhistoria 2.15—33.
2 Hemtadt ur en af Utgifvaren samlad visbok från 1810—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
