- Project Runeberg -  Bidrag till Sveriges historia efter 1772 /
228

(1882) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Eva Fryxell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lärt i Sverige att gå med eller mot Napoleon ?» »Med,»
svarade Löwenhjelm, »en hufvudorsak till det skedda valet liar
varit förhoppningen att genom Eders Kungl. Höghets franska
förbindelser och stora fältherresnille återvinna Finland.»
»Men,i> återtog Karl Johan, »månne svenskarnas önskan att
följa Napoleon går ända derhän att vilja som ett lydfolk
underkasta sig lians befallningar?» Löwenhjelm menade,
att sådant skulle reta nationalkänslan, och att svenskarne ej
ville veta af något annat förbund med Frankrike än som
den ena fria staten med den andra o. s. v.

Snart kom Napoleon med det ena obilliga anspråket
efter det andra, och i Juli framräckte Alquier hans bekanta
fordran, att svenska hamnarna skulle bevakas af fransk
tull-betjening, och att Sverige skulle till hans tjenst utlemna
7,000 matroser, dock utan svenska officerare. Efter någon
ordvexling ref Karl Johan depeschen i bitar och kastade
den på elden. Alquier började hota och knota högt, men
Karl Johan svarade honom i samma ton och bad honom
ihog-komma, att han talade till en furste, hvilken icke såsom de i
Spanien och Neapel var tillsatt af franska bajonetter, utan
hvars rättighet grundade sig på ett fritt folks val. I och med
detta uppträde var bandet med Napoleon slitet, och
förutsägelsen af d. 16 Dec. 1810 hade gått i fullbordan.

(Sagesman: Grefve G. Löwenhjelm i Paris 1854.)

Karl Johan disputerade esomoftast med sina bästa
vänner och råkade dervid ej sällan i sådan hetta, att han körde
dem på dörren; men dagen derefter, ångrande sin
öfveril-ning och värderande deras upprigtighet, skyndade han sjelf
till försoning. Så också mångfaldiga gånger med G.
Löwenhjelm, hvilken han för öfrigt öfverhopade med nådebevis.

(Samme sagesman, tid. och ort.)

Karl Johan hyste mycken ovilja mot Napoleon och dess
magtspråk mot Sverige, men älskade ej heller de allierade,
alltid hos dem misstänkande förakt för uppkomlingen. Ar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:43:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afbtsvhi/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free