Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad högst tvifvelaktigt är, lyckades svenskarne med denna
hjelp att återeröfra Finland, så skalle Ryssland, för hvilket
det ligger så ytterst fördelaktigt till, och som här redan så
rotfästat sig, åter förr eller senare, kanske snart nog, helt
visst taga det igen; — ty Sverige kan omöjligen i längden,
ej ens i förening med Finlands alla krafter, försvara det
mot den ryska tillväxande kolossen: och då blefve detta
arma land ånyo, likasom förut, en häftigt anfallen och
otillräckligt försvarad »förmur för Sverige» (såsom svenskarne
rätt naivt kallat det, — nämligen en förmur kan skydda,
men ock dervid tillspillogifvas, af fienden förstöras); det
blefve en blodig skådeplats för krig och förödelser, ett
oskyK-digt offer åt en politisk princip, åt ett försvagadt grannfolks
hämnd öfver fordom lidna förluster ; och vår trefnads
uppspirade blomstring skulle slitas och förtrampas af de täta
regements-förändringarne, hvilka alltid skada ett land. Må
Gud mildeligen härifrån bevara mitt fädernesland, som jag
älskar in i döden framför alla andra länder på jorden!
Uti deuna vår önskan till den Högste ligger icke någon
fiendtlighet mot Sverige. Finland skall alltid med djup
tacksamhet minnas, att det af Sverige erhöll de ädlaste skänker,
kristen tro, kultur, en human, förnuftig samhällsordning m.
m.; men det måste ock alltid lyssna till de hemska
traditioners röster från fordom, hvilka omtala, hur gräsligen det
som svensk provins lidit i mer än ett halft årtusende, hur
ofta det som Sveas förkämpe, — blödande, dignande,
öfver-gifven, — upptog de mot henne rigtade huggen: — Jag tror,
att Suomi ärligt med sitt hjertblod betalt sin hedersskuld
till fostermodren! Det är derför icke att undra, om det
finska folket, nu en gång vaknadt till ett yisst
sjelfmedve-tande, men oförmöget att utgöra en oberoende stat för sig,
vill behålla sin nuvarande ställning, hvari det redan under
flere decennier kommit att anse sig betryggadt mot förödelser,
litande på det kejsareord, som hittills ej svikit, och med
Guds hjelp icke heller framdeles skall svika i sina löften.
Och hvarför slutligen skall Sverige äflas att återfå Fin-
o o
land? Tydligen visar ju verldshistorien, att Sveriges politiska
eröfringstid är förbi och numera blott ett strålande minne;
men i stället kan en lika skön, ja skönare bana öppnas för
det gamla Svea på kulturens och humanitetens väg, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
