Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Uppsala-ultraismens lärosatser 1820–1837 - Striden mellan Realia och Hnmaniora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En så praktisk, för de verkliga kunskapernas
spridande så gynnsam åsigt blef dock af den
ljusskygga reaktionen förkastad. Skälet,
svepskälet var, att den påstods hvila på endast
nyttans låga grundval, och ej tillräckligt uppöfva
själsförmögenheterna. Undervisningen, sade man,
bör främst afse icke den praktiska
användbarheten, utan utbildandet af en ren mensklighet,
och första steget dertill, påstod man, utgjordes
af kunskap i språken, serdeles de gamla, hvilka
skulle uppöfva genom sin grammatik de logiska,
och genom sin litteratur de estetiska och
moraliska själsförmögenheterna. För en sådan sin
inverkan på de menskliga egenskaperna blefvo dessa
språk m. m. hedrade med namnet humaniora.
Samma språk skulle följaktligen främst och
företrädesvis läras i skolorna; realia deremot först
sedermera och häldst i det praktiska lifvet.
Åsigten fick öfverhand i Tyskland och försvarades
ock af ny-romantikens svenska efterföljare Geijer*)
samt Hammarsköld **) m. fl., och det har
sedermera varit på modet äfven hos oss att tala illa
om realia och om Basedow och hans skola. Att
flere lefvande språk med sin nu mera utbildade
grammatik och herrliga vitterhet; att
vetenskaperna, sakkunskaperna sjelfva, att båda dessa ämnen,
inlärda med samma noggrannhet som användes
*) Geijers saml. skrifter 1. 4. s. 221 o. f.
**) Lycseum 9. 87—90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
