Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - STRIDEN MELLAN UPPSALA-ULTRAISMEN OCH STOCKHOLMS-LIBERALISMEN - 3. Ultraismens motståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckling; emedan den är ett oeftergifligt villkor
för folkets medvetande af sig sjelft, af sin
belägenhet, af hvad det behöfver, af hvad det kan
göra och bör göra. Aldrig förut hade i Sverge
varit förd en politisk diskussjon, så öppen, ihärdig
och följdrigtig, som den af åren 1820—1830.
Den utgör svenska folkets första fullkomliga
uppvaknande till konstitutionellt medvetande, lif
och sjelfverksamhet. Frihetstiden erkände
visserligen grundsatsen; men tillämpningen blef
mycket ofullständig af brist på en till
allmänheten oafbrutet och under en längre tid talande
tidningspress.
De läror, Argus dref, voro egentligen blott
liberalismens, till och med den moderatas, i
någon likhet med dem, som man säger, att Bentham
sökte genom sina praktiska uppsatser göra
gällande. I åtskilliga fall ogillade Argus till och
med den gamla liberalismen, sådan denna
predikades af Wallmark och Journalen. Större
radikala reformer yrkade han sällan, utan blott
förbättringar och förenklingar af det dåvarande
statsskicket samt grundlagens förvandlande från
bokstaf till verklighet. Oaktadt det häftiga
motståndet från Uppsala, fingo hans åsigter ständigt
ökadt antal af bekännare, liksom hans tidning af
prenumeranter, tills han 1830 ej längre följde
med liberalismens framåtilande fart, och derföre
undanträngdes af ett nytt blad, som upptog de
nya åsigterna, och utvecklade dem med än större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
