Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I julklappar, i tillställningar for helgen, och allt
hvad nämnas kan, visade öfverstinnan sin tacksamma
önskan, att göra sina kära gäster en lika stor fägnad
och glädje, som hon sjelf njutit hos dem. Hon tviflade
dock icke på att få se dem nöjda och glada, ehuru
hon mången gång tänkte att de icke kunde blifvadet
så fullkomligt som hon ville, då icke Prosten L. med
de sina kunde lemna sin församling vid en högtid
och vara med om resan.
Men *med en inre beklämdhet märkte hon — iqke
genast, men småningom — en viss obegriplig
förändring hos de tre fullväxta af sina gäster. Hennes
bror var väl munter, och stundtals nästan mera
upprymd, isynnerhet mera språksam än förr; men
ögonblick funnos, då hans blickar fastade sig på hustrun
med ett uttryck af — hvad skulle man kalla det? det
liknade medlidande! hvad i all verlden kunde det
betyda? — Och dessa fruntimmer hade något —
outsägligen blidt och tacksamt för allt hvad hon ställt
till åt dem; men — ett men tycktes dock hänga vid
dem. Det felades en viss styrka och fasthet i den
glädtighet de visade; den var som en blomma, utan
rot, hvilken blifvit satt i vatten: man måste vara
beredd på dess snara förvissning. Endast barnen njöto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
