Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 105 —
Jekstugan, trängde sig minnet af fadrens
dödskamp så lifligt på hans själ, att han
brast i gråt och lät sina krigare ånyo ka-
serneras i träaskarna.
Nu defilerade hans 727 man på "verkliga"
landsvägar och öfver grönskande ängar förbi
hans af barnslig fröjd strålande ögon, och
hans annars så ömtåliga öron stoppades fri-
villigt för lekkamraternas utrop: "Se der
kommer "F attigprinsens” hela stolta armé!"
"Som har varit min, ja” — suckade Mau-
ritz Taulin, vid minnet af den uppoffring
han gjorde för att trösta Birger.
<Än min då, skulle väl jag kunna säga,
som gaf honom 727 man, men si jag säger
ingenting jag, om hvad jag gjorde. Man
ska aldrig tala om sina egna välgerningar,
säger pappa"
Det var Bruno, som framsade denna naiva
anmärkning mot den ångerköpte Mauritz.
Men begges ord gömdes djupt i Birgers
hjerta.
Flera gånger var han på väg att skjuta
hela "vängåfvan" ifrån sig tillbaka till de
ogrannlaga gifvarne, men barnets fröjd öf-
ver sin skatt tog öfverhand. Den manliga
stoltheten gaf vika.
Vi vilja icke trötta dem af våra läsare,
som inte äro lika barnsliga som vi, och så-
ledes ej kunna ha roligt af en fältmanöver
med tennsoldater; vi vilja icke trötta dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
