Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 —
gorna från ljusen i staken slickade bords-
duken.
Flickorna uppgåfvo ett skri, Mauritz blöd-
de näsblod och Bruno rasade. Han och
några andra pojkar kringrände Birger, men
han kastade dem alla till golfvet. Han
hade varit måttlig han, och druckit bara
ett enda litet glas vin.
Supégästerna från matsalen störtade in
i rummet, man uppreste armstaken, släckte
branden i damastduken, — grosshandlar
Wachtel äskade ljud.
"Pojkar och barn! Hvad i all verlden
betyder detta? AA ni alldeles galna, era
förb–de ungar!"
När grosshandlar Wachtel blef het, hop-
pade han lätt öfver belefvenhetens park-
staket in på allmänningens fria fält för
uttryck.
"Hvad i h—te är allt detta?"
Mauritz blödde, Bruno hväste.
"Jo, Birger, den otäcka Birger vågar
slåss, för att vi på lek tog af honom hans
klocka!” halft snyftade Bruno.
"Här är han!" — skrek Claes Ardelius -—
"upphittad under gåendet mellan Norrbro
och Röda slussen!" Hans beundrare skrat-
tade högljudt.
"Ge mig grannlåten, min gosse," sade
Brunos pappa med en domares värdighet.
Och han ögnade med ett outransakeligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
