Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 192 —
granngårdarna, och hvilka nu serverades med
åtskilligt namnam af Gerda och Signe.
Fru Aurora hade för vana att dela med
sig af sina knappa förråder åt dem, som
voro i ännu större nöd än hon, och hennes
båda döttrar hade nu sin stora fröjd med
att fördela åt de små alla leksaker, de kunnat
hoplappa af sina gamla förråder, minnena
från välståndets flyktade dagar. Man var
just som bäst i farten att glädja sig åt de
små gästernas förtjusning, då Ripa i dörren
presenterade den lilla morianen, som också
nu höll på att framkalla förskräckelse,
om också inte hos de fullvuxna.
Morianen steg fram till Birger, böjde ett
knä och lemnade honom ett paket, under
upprepande af den inlärda frasen: "Från
min svarte herre, storsultan, till herr Bir-
ger Sigurdsson!"
”Men hvem är då storsultan?” –- frågade
Birger med stora ögon.
”Ja, si det får jag omöjligen inte svara
på” — bedyrade morianen, gjorde helt hö-
ger om, och satte af som en pil ut på går-
den, der han påklädde sig en kappa, un-
der hvilken han dolde all sin prakt, och
hvilken kappa kamraten, väntande utanför,
höll i ordning; hvarefter båda med bråd-
skande steg skyndade bort.
Stalldrängen hos grosshandlar Wachtel
och kuskens tjufpojke till son hade således
punktligt uppfyllt sitt åliggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
