Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 314 —
"Birger! Yngling, du med stjernan från |
din faders likkista på ditt bröst, du som |
i ekens’ bark nyss skurit ditt namn som
insegel på dina dyra löften; du, som svus
rit att intill.döden älska sanningen och att
vara dess trofasta "kämpe, tänker du här
under dömens’ heliga ’hvalf och nyss redig
efter ett förnedrande rus, som redan gjort
dig till affälling från dygden, tänker du här
rädda några timmars lycka åt dig med en
lögn?"
Och Birger hörde också denna röst med
bäfvan.
Men snart var den svåra striden lyktad,
han slog armen kring den älskade modrens
lif och drog: henne med sig till en promenad
bakom pelarne. Och han bigtade allt, men
berömde” sig af intet; han började straxt
med” sitt ”improbatur" — och förklarade dess
tillvaro” på bästa sätt, "men när modren
knappast kunde höra mera för bedröfvelsen
öfver denna ödets grymma lek med hennes
flitige son, då smög han fram ett ”laudatur"
för att trösta henne.
Och när den frågvisa sedan på hvarje :
förnyadt spörjsmål om hvart och ett serskildt
examensämne endast fick det hviskande |
svaret: laudatur eller cum laude, då tindrade ;
glädjetårar som klara stjernor på moderss
sorgens natthimmel, och i fördjupningen
mellan två pelare böjde hon sonens högt-
burna hufvud ned till sitt bröst, tryckte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
