Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 509 —
och dertill glädjen att kunna bereda en sorg-
fri ålderdom åt en far, som trots all den
ömhet han visat, likväl sålt sitt eget barn —
hör ni, herr Birger –- sålt sitt eget barn.”
Isauras stämma darrade, hon kunde inte
återhålla sina tårar. Men hastigt tryckte
hon sin fina kammarduksnäsduk mot ögo-
nen och fortsatte:
”Ni ser således –- herr Birger –- att
lyckan ler mot mig. Jag får fritt val af
lefnadsvägar. Vill jag efter pensionstidens
slut bli lektris hos generalen, erkännas
som hans slägting och kallas så, som be-
tjenten redan börjat kalla mig –- fröken,
står det mig öppet; vill jag återigen följa
min håg och kanske min kallelse som ar-
tist vid scenen, är också detta mig tillåtit,
endast jag då förtiger min slägtskap med
generalen och kallar mig som hittills Isaura
Werner. –- Det är derför och innan jag
gjort mitt val, som jag insveper mig i den
hemlighetsfulla slöjan, på det att ingen af
passagerarne skall veta hvem jag är, och
det är derför jag lofvat min välgörare att
inte tala med någon af mina medresande. - -
Men ack, jag kunde inte tiga, då jag igen-
kände den, som så ridderligt försvarade den
arma flickan i Upsala, och som långt efter
min plötsliga afresa ännu fortfor att kämpa
för litet aktniog åt de olyckliga, som i
strid med tusende svårigheter, med armo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
