Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 707 —
tenskapet annat än en officiel ceremoni, ett
upptäg, påfunnet af staten och kyrkan. Det
är Gud, som sammanviger själar, då han
kastar i deras hbjertan sympatiens himmel-
ska glöd. En psalm, som vi läsa tillhopa,
är nog, för att vara vår brölloppsbymn, en
ed, som vi svära under ackompagnement af
åskans majestätiska buller i denna stund,
är nog, för att besegla vårt förbund och
göra mig till den lyckligaste bland dödlige.”
Ceneralen be:raktade den på honom stir-
rande undersköna flickan med genombor-
rande blickar och han ville just slå ar-
men kring hennes lif, då hon häftigt reste
sig upp och med afsky stötte honom till-
baka.
"Antligen tappade ni då masken!” —
utropade Isaura, likblek och med skälfvande
röst. — "Och just i samma stund jag bör-
jade att tro på er ånger, er trängtan efter
försoning! Det var då slutet på den års-
långa intrigen, den svekfulla lögnen. Ni
tror er ha mig, svaga qvinna,i ert våld på
detta ödsliga ställe, dit ni falskeligen lockat
mig, ni vågar hädande tala om psalmer, då
ert hjerta är öfverfullt af ondska, men tro
inte att jag fruktar er, och vill ni höra psal-
mer så kan jag mer än en;
"Tro €j Han löftet bryter,
Tro ej Han fiån dig fyr,
Då stormen mot dig ryter
Och duadret kring dig gayr;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
