Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 909 —
Följande dagen öfverförde ångaren Hekla
såväl Birger som den illa sårade preussiske
löjtnanten till Köpenhamn, ty man ansåg, att
den ojemförligt bättre vården derstådes fullt
uppvägde vådan af en färd öfver hafvet, så
mycket mer som detta låg klart som en
spegel och genom sitt lugn liksom inbjöd
att på ömma huldrika armar stilla vagga
dem, som gjutit sitt blod i striden för Dan-
marks sak.
Men det vaggade ju med samma huldhet
Danmarks sårade fiender? För olyckan gif-
vas inga nationaliteter; den sårade tillhör
menskligheten,
Då Birger omsider vaknade till medve-
tande, befann han sig på Köpenhamns för-
nämsta sjukhus, omgifven af intresserade
och deltagande läkare. Hans närmsta granne
var den preussiske löjtnanten.
Det var Birgers hand, som under den
vilda tvämänningskampen ofrivilligt gifvit
honom det gapande såret i halsen, ehuru
jagtknifven omslöts af preussarens egna
ampakligt knutna fingrar. Men så var det
också under vården om sin fallne fiende som
Birger mottog sitt eget vida farligare sår.
Under den slutliga konvalescenttiden sam-
talade de båda fienderna, nu förvandlade
till vänner, om sin ömsesidiga blodskuld,
och den unge älskvärde tysken, som blifvit
alldeles intagen i Birger, började dela den-
nes afsky för det menskligheten vanärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
