Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
borta emellanåt” –- tillade Signe. –- Ack,
hvarför skulle du nånsin ut i det ohyggliga :
kriget? Och att vara så gränslöst oförsig-
tig! Sofva om nätterna i hällregn på bara .:
marken och så om dagarne utsätta sig för :
preussarnes kulor. Ar det här hon sitter, ,
förrädarens kula? –- Har du aldrig kunnat
känna henne med handen, Birger?”
”Nej, jag känner henne med mycket finare
fingrar än så” –- svarade brodren dystert. –-
”Men hon flyttar sig, hon sjunker allt dju-
pare, hon vandrar tyst och stilla till sitt mål
och till mitt.”
”Men låt oss tala om annat” –- afbröt ;
Birger sig sjelf och försökte sig med ett .
litet småleende. –- "Hur är det fatt i afton,
kära Ripa?”
Ripa satt vid kakelugnen och formade af |
en träbit någonting, som skulle föreställa
en häst, åt lille Agnar. Han hade åldrats
oerhördt efter fru Auroras död, var stelbent
och nyttjade stora gröna glasögon, egentli-
gen för att ingen skulle kunna se när han
”lipade”, såsom han förtrodde Signe.
”Det är inte fatt alls numera, kära ma-
gistern. Och inte finns det gudslån te tröst
för mej, hvarken i bibeln, evangelii- eller
psalmboken, nej, inte. en gång i Rogbergs
predikningar eller Arndts postilla. Jag kan
allt det der så godt som utantill, och när
det är sagdt en gång, så är det sagdt, tyc-
ker jag likasåsom Jag blir inte klokare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
