Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De rikaste i sta’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hette det allmänt, att sonen vandes vid en öfverdådig och
delvis osmaklig lyx. Man sade, att han låg i silfvervagga och
fick mat och dryck ur guldkärl, hvilket dock lärer varit osant.
Men sant är deremot, att han vandes vid oordentlighet och
lättja och att fadren ansåg sig så rik, att sonen icke behöfde
arbeta eller vänja sig vid någon ordning, knappast vid
renlighet. Fadren var mycket högmodig. Man berättar, huru
han på Kristinehamns marknad kastade bort pengar — några
tusen riksdaler — för att brukspatronerna och köpmännen vid
det stora kalaset skulle dricka hans skål före landshöfdingens
i länet. Högmodet växte nog ock genom dotterns giftermål
år 1792 med dåvarande kontreamiralen, redan året derpå
viceamiralen grefve Claes Adam Wachtmeister.[1] Likafullt
synes sonen, trots den oförståndiga uppfostran han fick, tidigt
hafva visat icke vanliga spår af konstsinne och talang, jemte
en ensidig vettgirighet. Det var dock på den tiden temligen
vanligt, att de rikastes barn visade sig mindre välartade. Och
unge Hall synes icke bildat något undantag från regeln.
Unge Hall vistades, medan fadren ännu lefde, någon tid
i Stockholm, der han synes hafva egnat sig åt teckning, måleri
och mineralogi. Emellertid ansågs det väl icke, att han här
fått den yttre förfining som passade till hans rikedom. Han
sändes derför också till utlandet. Hur han kom öfver sundet,
är icke rätt klart. Det berättas nemligen, att unge herrns
rädsla för sjön skulle varit så stor, att han, när han kom till
Öresund, för att gå deröfver till Själland och sedermera till
kontinenten, vände om i Helsingborg, efter att der hafva
samlat en del snäckor från Sundet och mineralier från
Höganäs, hvilka han förde med sig hem inknutna i ett par i London
sydda sidenpantalonger, hvilket vittnesbörd om en hos somlige
göteborgare tidigt utvecklad håg att snobba med engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
