Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Thanatos på Tottegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thanatö s pa tottegärden
ögon från henne och satt tyst ett ögonblick med
huvudet sänkt.
— Vet du också, vad det vill säga? frågade han
omsider. Det är någonting mycket stort. Att vara
beredd att dö — det är att hava givit upp allt, gjort
sig fri från allt, skurit av vart band, som bundit,
liksom man skär av en navelsträng. Det är att stå
naken som man utgick ur sin moders liv, att låta
falla var klädnad och vart smycke, som man ännu
i går älskade för deras skönhets skull eller för de
hågkomsters skull, de där en gång tvinnats in i
tygets brokiga garn eller lyst i reflexen av smyckets
granna stenar. Det är att alls ingenting älska mer,
inte begära något mer, inte känna oro för
någonting mer, att vara helt lugn, helt likgiltig, helt
ensam i någon oändlig, obegriplig rymd. Det är att
kunna leende och utan att kasta blicken tillbaka över
axeln beträda den smala spång, som man vet skall
rivas upp bakom en, för att stiga ut och försvinna
i mörkret, vända om till den stora natt, ur vilken
man en gång utgått. Förmår man det ej — då är
man inte beredd.
Men hon, som skulle dö, bara log vid ängelns
ord.
— Jag har gjort uppbrott. Ingenting håller mig
kvar längre. Jo, jag är beredd, sade hon.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
