Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Åke och Roy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ake och roy
honom glad. Men med Roy var det någonting
särskilt. Kanske var det för att mamma var
"fruntimmer" — för då Åke någon gång hört sin pappa
säga med en litet fnurrig axelryckning: — Ja, se
fruntimmer...!, då hade han begripit, fastän han
inte fått mycket reda i det, att det nog var
någonting särskilt att vara karl, och pappa var karl och
Åke var karl och Roy var karl med på sitt sätt. De
hade något ihop, hemligheter och annat som bara
karlar kunde ha gemensamt. De voro, Roy och han,
inte lekkamrater bara, som hade roligt av varandra,
det var mellan dem ändå något annat, något alldeles
omöjligt att tala om, men som kändes inne i bröstet
ungefär som en liten pickande klocka eller som
något, som plötsligt kunde göra det så varmt och
märkvärdigt stilla och glädjerikt där.
Och så gick våren och sommaren började komma.
Åke och Roy fingo flytta ut till gången och
sandhögen på gården eller rent av ibland till de alldeles
nygröna backarna och de skuggsvala gläntorna
utanför tullen, då portvakten Karlsson tog de sina med
sig och gjorde en söndagsutflykt till Fiskartorpet
eller Kaknäs. Då satt man i en slänta med
matsäckskorgens bräckkorv och pilsnerflaskor uppdukade
framför sig på en vit pappersduk och Roy löpte
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
