Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mina äfventyr under belägringen af Wien. Af H. Zschokke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snarare träffa en upprättstående synål, än er. Blotta
luftströmmen förer er så långt bort, att ingen kula
träffar er."
Den gröna herrn upptog dessa tröstegrunder
helt onådigt och började blifva grof. "Herre!"
ropade jag, "jag är Fältväbel, vore jag ej nu tvungen
spara mig för vigtigare saker, skulle jag väl gifva
er ett helt annat svar." Härvid slog.jag på min
sabel, och vek af åt en annan gata, för att blifva
honom qvitt. Han vågade ej,— hvad jag i början
fruktade, — förfölja mig. På detta sätt undkom jag,
genom mitt hjeltemod, lyckligtvis en förtretlig
anledning till slagsmål. Ty att bära en sabel, medför
militärisk point d’honneur, hvilken jag egentligen
aldrig brytt mig om.
Ankommen till Borgporten, var mitt kompani
redan der församladt. Kaptenen feltes ännu.
Kommendanten — den väldige — ankom. Jag
mönstrade genast mitt folk och intalte dem mod, för att
visa honom min ifver för staten. Alla mina bussar
tycktes hafva skäligen god vilja att tumla om med
fienden ; ett nöje, som jag af själ och hjerta unnade
dem. Jag, som af naturen var fridsinnad, var
likväl nu emot min vilja tvungen att visa mig
blodtörstig.
Alldeles uttröttad af dessa bemödanden, lät jag
en närvarande krigskamrats lyckliga infall väl
behaga mig. Han mente nemligen, att vi ej skulle göra
illa, om vi i närmaste källare stärkte våra lifsandar
med ett glas Tokajer. Redan ordet källare hade en
ljuf klang i mina öron. Efter slutad mönstring
gingo vi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
