Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. von Eckermann: En exposé över svensk järnindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
H. VON ECKERMANN
splittring. På grund av att marknadskravet på kvalitet icke var
så noggrann, endast produktionen kunde uppdrivas i erforderlig
omfattning, kastade sig det ena järnverket efter det andra in på nya
tillverkningar, sökande på så sätt tillskansa sig en allt större del
av de krigförandes växande behov. De konsumenter som förut i
årtionden täckt sitt behov hos ett enda järnverk, måste, då
kvantiteterna växte fortare än verket kunde öka, vända sig till andra
verk — och den stabila kundkretsen från förkrigsåren förvandlades
i en labil kretsgång av förfrågningar och order till alla möjliga och
omöjliga verk. Härigenom har i dag en konkurrens uppstått
inbördes, som tidigare icke förekommit.
Såväl krigsåren som kanske ännu mera tiden omedelbart efter
desamma, då allt flera osolventa bruk råkade i kreditgivarnes
(bankernas) händer, ha även bidragit till att än ytterligare sprida såväl
kundkretsen som de fabriks- och yrkeshemligheter, som tidigare
funnos vid de skilda bruken. Under krigsåren drogs den tekniska
arbetskraften vid startande av nya tillverkningar genom överbetalning
hänsynslöst från det ena bruket till det andra, och efter kriget, när
bankerna togo hand om verken, avfockades ofta nog lika lättvindigt
samma tekniska ledare som syndabockar från sina befattningar, —
en del för att i utländsk industri lära bort våra under mångårigt
arbete hopsparda erfarenheter, andra för att få befattningar inom
landet vid andra järnverk och där starta ny konkurrens.
Att denna spridning av tillverkningsskickligheten gentemot de
utländska köparne på det betänkligaste inverkat på den svenska
j ärnindustriens anseende är numera en daglig erfarenhet, ty samme
man, som tidigare under en lång följd av år predikat sitt verks
absoluta överlägsenhet, sitt verks specialisering på en enda av andra
ouppnådd artikel, gör nu sitt bästa som representant för ett annat
verk att få samme köpare att tro att dettas produktion är den enda
saliggörande. Eller han kanske till och med hunnit att under och
efter kriget uppvakta köparen som representant för ett halvt dussin
olika verk, med resultat att köparen fullständigt förlorat tron på
att kvaliteten sammanhänger med yrkeserfarenhet och vissa
tillverkningsmetoder utan kan tillverkas av vem som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
