- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
39

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den trogna Hästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästarna, som unga och modiga skrapade marken under sig,
och var dessutom genom en tegelvägg skyddad från drag,
som kunde komma genom dörren. Den ena bakfoten var
äfven ombunden med lindor, som skulle hästen hafva lidit
af någon sårnad i denna fot.

Förundrade frågade vi Herr Treuling, hvad han kunde
hafva för orsak att så särskildt just se denna hästen till
godo, och de yngre ibland oss logo redan i mjugg åt
husbondens egenhet.

Men Herr Treuling blef helt allvarsam och sade, att
han hade att tacka detta djur, så gammalt, stelt och
onyttigt det än nu föreföll, för sitt lif, och att han aldrig
skulle förgäta, hvad den trogna hästen hade att af honom
fordra.

„Det är väl nu sexton år, sedan jag på mina förmäns
befallning reste från Wien, der jag den tiden låg i
garnison, till Stuhlweissenburg. Min ridknekt, den gamla
Stefan, utgjorde mitt följe, och utan farligheter hade vi från
Pressburg öfver Ofen och Pesth framkommit till
Stuhlweissenburg. Våra uppdrag voro snart uträttade, och vi
gjorde oss i ordning till återfärden. Jag hade beslutat
mig för att taga vägen öfver Risker, der jag ville göra
ett besök hos min nuvarande hustru. Man varnade mig
från flera håll för denna väg och menade, att Kanessarne
begagnade sig just af denna tid af allmän förvirring för
att mera obehindradt kunna utföra sina röfvarestreck. Jag
satte dock föga tro till dessa rykten om vägarnas
osäkerhet, synnerligast den öfver Bakonyskogen, hvilken vi
ovilkorligen måste passera, och förmodade, att största faran
var att söka uti folkets rädsla och välmenta öfverdrift.
Skulle så erfordras, litade jag på min ridknekts beväpnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free