Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
gelse förekommer i Tit. Adlersparres
up-gifter, då lian i berättelsen yttrar at »han
»och de trupper som stodo under hans
»befäl kände ingen annan regel än at
ly-»da hvad Riksföreståndaren befallte, och
»at marchen på d^ss befallning fortsattes
»til Stockholm,« hvaremot i Jurnalen
finnes antecknadt, at, »på Chefernes och
»de förnämsta Officerarnes tilstyrkande i
»Gran, den ankomna befallningen, at han
»ensam skulle resa til hufvudstaden , icke
»borde åtlydas.cc Anm. tror sig veta, at
Riksföreståndaren sedermera godkände
detta beslut, hvarigenom det uphörde at
innebära olydnad. Men äfven dess
vidtagande på förhand, förundrar ej Anm.
Tit. Adlersparre var för mycket
handlande person i den högst vigtiga saken, för
at gå halft til väga. Han hade trängt sig
för mycket fram i händelsernas hvirfvel
för at skrida tilbaka, han hade gjort för
mycket för at öfverlemna återstoden åt
slumpen, eller helt och hållet åt andras
godtfinnande. Utan at egentligen misstro
någon, litade han mest på sin egen
klinga och sina tilgifnes. F. d. Konungens
öde var ännu oafgjordt, och Ständerne
hade ännu icke sammanträdt. Södra och
Finska Arméernas tänkesätt voro, enligt
hvad Rec. sjelf upgifvit, af problematisk
natur. Hufvudstadens folkmassa kunde
lätt missledas, och Garnisons-trupperne,
alldagligen dermed hopblandade och
derigenom snart delande den förres fördomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
