Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det förälskade lejonet - Mannen och satyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET FÖRÄLSKADE LEJONET
Ett lejon hade en gång blivit förälskat i en lantmans
dotter och bad att få henne till maka.
Lantmannen ville naturligtvis ej lämna bort sin dotter till ett
vilddjur, men vågade å andra sidan ej säga nej till en
så stark och farlig friare som lejonet. Därför fann
han på följande utväg: Då lejonet nästa gång kom och
enträget framställde sin begäran, svarade han, att det
skulle få flickan, men på ett villkor: det måste låta
rycka ur alla sina klor och alla sina tänder; ty flickan
var så förfärligt rädd för dessa. Ja, lejonet offrade
gärna allt för sin kärleks skull och lät rycka ut både
klorna och tänderna. Men när det sedan kom tillbaka
och ville hämta flickan, skrattade lantmannen åt
djuret, som nu ej längre var farligt, och drev bort det
med hugg och slag från sin gård.
Kärleken gör blind.
MANNEN OCH SATYREN
Det var en gång en man som träffade en satyr,en
av de där vilda varelserna som hava bockfötter,
bockhorn och bockskägg men eljes se ut som människor.
De två kommo överens att bliva goda vänner. Så
voro de ute och gingo en kall vinterdag. Mannen
började då blåsa på sina händer. "Varför gör du så
där?" frågade satyren. "För att värma händerna
naturligtvis", svarade mannen. Så kommo de hem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
