Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnen och vandrarne - Vargen och gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRNEN OCH VANDRARNE
Två vänner voro ute och vandrade. Plötsligt fingo
de syn på en stor björn, som kom springande rakt
emot dem. Den ene tog då genast till benen och sprang
in i en skog, där han gömde sig. Den andre lyckades ej
komma undan så fort utan förstod att björnen skulle
hinna upp honom. Han kastade sig då ned på marken
och låtsade sig vara död. När björnen kom fram och
nosade på honom, höll han andan, ty det säges att
björnen äter aldrig lik. Björnen bet honom icke heller
utan gick sin väg. Den andre vandraren, som sett men
icke förstått vad som hänt, vågade sig då fram ur
skogen och frågade sin kamrat hur han kunnat förmå
björnen att gå sin väg utan att skada honom. Hade han
månne viskat något i örat på björnen? "Ja, det gjorde
jag", svarade den andre, "jag viskade så här: giv dig
aldrig ut på vandring med en vän som springer ifrån
dig i farans stund!"
I nöden prövas vännen.
VARGEN OCH GOSSEN
En varg överrumplade en gång en gosse, som låg
och drog sig i gräset, men då vargen redan var
mätt, föll det honom in att skämta med gossen i stället
för att strax äta upp honom. Han sade därför åt
gossen, att om han kunde svara honom absolut sannfärdigt
på tre frågor, så skulle han släppa honom. Därpå
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
