Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råttorna och vesslorna - Oxarne och slaktarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle se vilka stormän de voro, satte de stora horn på
sina huvuden. Så ryckte råttorna ut till strid igen.
Men det gick lika illa som förut. De blevo strax slagna
och måste fly in i sina hål. Alla lyckades också
undkomma utom officerarne. Ty när dessa skulle krypa
ner i hålen, togo hornen emot, och så blevo de uppätna
av vesslorna.
Fåfängan är olyckans moder.
OXARNE OCH SLAKTARNE
Oxarna höllo en gång rådplägning och beslöto att
taga död på alla slaktare. Ty de tyckte sig ha lidit
nog av det slags folket och hade ingen lust att falla
längre, en efter annan, för deras knivar. Redan
vässade de hornen under våldsamt bölande för att gå till
strid. Men då sade en gammal oxe, som dragit upp
många plogfåror i sina dagar: "Tänk er för ett
ögonblick. Om ni nu döda slaktarne, vad händer då ? Tro
ni, att våra liv äro trygga för alltid? Inbilla er icke
det! Alltid finns det folk, som dödar oss oxar. Enda
skillnaden blir, att i stället för slaktarne, som döda oss
snabbt och smärtfritt, kommer oerfaret folk och
misshandlar oss förfärligt vid slakten."
De tanklösa byta ofta ut ett mindre ont mot ett
större.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
