Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem under tidernas lopp förenade 011 i 1 a och Wrangi
skattehemman, Simula och Kleemola augmentshemman samt
I.än-gelmäki och Lamppi enstaka skattehemman för 16,000
riksdaler åt landshöfdingen, generaladjutanten Carl Constantin de
Carnall.
I stöd af ett den 22 April 1806 utfärdadt privilegiibref
anlade de Carnall på Norrmark säterigårds mark på västra stranden
af Torajärvenjoki å vid Makkarakoski fors, på 15 versts afstånd
från Björneborgs stad, Norrmarks järnbruk. Privilegiet
omfattade en stångjärnshammare med en härd samt 500 skeppunds
smide och berättigade ägaren att uppköpa färdigt tackjärn i
Grythyttans bärgslag i Sverige. Redan ungefär femtio år tidigare
eller år 1758 hade i en annan högre belägen fors, Kuuskoski
benämnd, inrättats en vattensåg med rättighet att såga 1,950
tolfter årligen.
Rörande bruket meddelar doktor Thekla Hultin i sitt arbete
Historiska upplysningar om bergshandteringen i Finland»
följande:
»Bruksanläggningen var ursprungligen planlagd mycket
vidsträcktare. de Carnalls ansökning gällde nämligen tvänne härdar
och 900 skeppunds smide, hvartill han senare ännu fogade
ansökningen att få inrätta ett manufakturverk till förädling af
300 skeppund af det förenämnda stångjärnssmidet. Egendomens
skogstillgång, hvilken beräknades lämna 1,917 läster kol, hade
också varit härför tillräcklig, men då K. M:t betänkte att
järnverket skulle komma att anläggas i en trakt af Finland, hvarest
hufvudstadens vedbehof hämtades och då ett järnverk, ett
glasbruk, två sågar samt flera skogödande inrättningar redan förut
existerade å orten samt Björneborgs stad ifrån samma trakt
påräknade trävaror, hvilkas utskeppning utgjorde stadens förnämsta
handelsrörelse, ansågs den tillärnade anläggningen alltför
vidlyftig. Vid 100 riksdalers vite förbjöds bruksägaren att af
främmande upphandla kol för sitt verk. Under förväntan på privi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
