Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också få från bruket försälja stångjärn, lämnades honom »i
anseende till förekomna ,särskilda omständigheter» — d. v. s.
troligen hans penningeknipa — tillstånd till öfverflyttandet af
hammarskatten, dock på det villkor *att det, »ej måtte lända till
prejudikat för andra att sig derpå beropa». Till följd af nämnda
smidesöfverflyttning anhöll nu Hastfehr att från Stockholms
tackjärnsvåg få upphandla 101 skeppund tackjärn jemte 15
skeppunds tillverkning för frälseråttigheten. Den förstnämnda
ansökningen bifölls den 11 juli 1774, men som ingen
frälse-rättighet åtföljde det smide som nu ifrån Bränninge bruk blifvit
flyttadt, så kunde de tillika begärda 15 skeppund tackjärn ej
beviljas. Enligt bergskollegii resolution af den 12 december
1777 utvidgades brukets inrättningar med en hjälphärd för att
underlätta smidet särdeles vid tillverkandet af hammare och
städ. Denna utvidgning motiverades af bergskollegium därmed,
att bruket var vida aflägset ifrån andra bärgverk och att det
ägde tillräcklig skogstil Igång, men ett smalt vattendrag, som
ofta hindrade verkets drift, hvarigenom det blef omöjligt att så
snart som fordrades erhålla hammare och städ, när de förra
blifvit förlorade, då tvänne härdar på stället ej voro att till gå.
I denna resolution säges vidare, att alla de egendomar, Anola,
Leineberg, Suolisto m. fl., hvarifrån Fredriksfors försågs med
kol, arbete och körslor, må detsamma såsom därifrån
oskiljaktiga underläggas.
Något år därefter anmälde Hastfehr hos bergskollegium
att hans smiden ej hade tillräcklig åtgång så länge han hade
rätt att tillverka endast af de i privilegiebrefvet uppräknade
sorterna, hvarför han anhöll att icke allenast få utsmida en del
eller 200 skeppund af det beviljade smidesqvantum, stort 345
skeppund, till allehanda sorters plåtar, utan ock inrätta en
plåthammare med sina eldstäder framför hammardammen till
den vid verket i gång varande knipsmedjan. Tillika anhöll
Hastfehr, att då å hans egor funnes en ansenlig tillgång på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
