Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55°
med Josefssons melodi». De stämde genast upp vår nationalsång,
ehuru den klingade ganska främmande för våra öron. När de
hade sjungit, frågade Ahlström af sångledaren, om de skulle
misstycka, ifall han bjöd dem på en half bier, — de voro omkring
par hundra studenter. »Nej, de vilde föle sig meget smigrede.
Altså ropade Ahlström på kyparena att servera enhvar af
sångarena en half bier. Nu blef det lif. Sånganföraren bad att få
tacka ileras vänliga värd samt höll ett ganska nätt tal, hvari
han sade att danskarne alltid hyst stor sympati för finnarna.
De kände godt vår stora skald Runeberg och voro mycket
glada att hafva gjort bekantskap med så angenäma finnar.»
»Härpå svarade Ahlström med ett långt tal om hvilken
ädel gåfva sången är, huru den höjer och lättar vårt sinne
samt närmar människorna till hvarann och förädlande inverkar
på vår smak och vårt själslif. Det gick så ledigt, så flytande,
att jag häpnade, ty jag hade aldrig hört honom uppträda
olfentligt. Det var endast inom hemmet eller bland några
intimare vänner jag hört honom och det var då alltid intressant
att höra honom utveckla sina åsigter, sina skarpa träffande
iakttagelser och sin stora lifserfarenhet. Men nu, inför denna
stora hop främlingar — han var ju en fullkomlig talare! Jag
lyssnade med uppmärksamhet och nöje. Han yttrade sig så
ogeneradt, utan att en enda gång taga om eller söka ord och
dock alltid finnande det som bäst passade. Bravo — hör, hör!»
ropades det emellanåt af studenterna. När han slutat tala, reste
sig alla och ville skåla med honom. De ropade på öl och glas
och räckte honom och mig också hvar vårt glas. De omringade
oss och drucko det härrliga Finlands, »de tusind söers lands»
välgångsskål. Det ena talet aflöste det andra tills en del lampor
släcktes, emedan fyrverkeriet begynte. Vi togo då afsked af de
unga och aflägsnade oss. Men ännu under hemvägen var det
intressant att höra honom uttrycka sina tankar med en sådan
ungdomlig liflighet och entusiasm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
