Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdighet eller en nemesis divina, ett himlens straff
öfver förgångna slägtleds synd och brott. Han
hade aldrig varit hvad man kallar en troende
prest, därtill var han en alltför nära arfvinge
till upplysningstidens filosofer. I sin lyckas och
välmakts dagar hade han tagit sitt kall mera ur
en viss ideal utilitets synpunkt. Att sänka sig
djupt ned eller in uti det mysterium, som råder
emellan den individuella menskosjälen och
gudsvä-sendet, hade han inga förutsättningar for. Hans
sunda, praktiska sinne och skarpa förstånd var
alltför starkt utveckladt på själslifvet bekostnad.
När olyckan kom öfver honom, var han redan
en gammal man, som väl kunde brytas, men icke
böjas, och han blef nu ett offer för ett slags
spiritistiskt, mystiskt grubbleri. Han studerade
företrädesvis profeternas ord om straff i tredje
och Qärde led och apokalypsens dunkla tal om
nya världar och riken, som skulle växa upp
på ruinerna af den jord, där miljoner af menniskor
nu lefva under lidandets och smärtans gissel. Med
allt detta gick hans andes spänstighet under,
hans fysiska krafter undergräfdes, och så kom det
sig, att kyrkoherden och prosten Svenonius aldrig
sökte sig från den församling, dit han en gång i
sin mannaålder förflyttats.
Under trycket af dessa sorger, under tyngden
af den dunkla förkänslan af lifvets intighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
