Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfinats af kulturen och stundom möter man en
kvinna, som bär sin dräkt på ett oklanderligt
parisiskt sätt. Häri ligger ju anledning till glädje
och stolthet för ett kosmopolitiskt sinne,
särskildt då örat här och där träffas af
klangen af främmande språk, som leder tanken på
de stora kulturländerna i väster och — öster.
Men stundom känner man sig så utan
skydd här i Helsingfors. Det är i alla fall
som om man ej vore rätt hemma, som om
man ikring sig hade mera af främmande folk än
af sin egen ras. Man är här som vid ett stort
haf, hvilket alltid är osäkert och hvars
strandlandskap så lätt kan förändra uttryck.
Och därför längtar man alltid då och då bort
härifrån, längtar att se ett stycke verkligt
hemländsk natur, att höra ett språk, ur hvilket den
egna skogsbäckens sorl ljuder emot en och att se
anleten, i hvilka det ej finnes några utländska
drag. Man längtar till hjärtat af landet.
Det börjar tämligen snart, när man väl
lämnat Helsingfors’ järnvägsstation och det
elektriska ljuset upphört att lysa in i vaggonerna.
Man är så godt som genast midt i skogen
en djup vildmark breder sig ut på hvardera
sidan om vägen och träden stå styfva och
tysta i sina dräkter af snö. På de större
stationerna hör man sporrar klinga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
