Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helena Nikolajewna kände och hade det, visa
följande bref, som hon under olika tider skref
till Darja Michailowna:
Kära, älskade tant! Du ber mig lämna en
beskrifning öfver staden och huru mitt lif här
förflyter. Den beskrifningen blir mycket kort.
Staden är icke någon stad alls, och mitt lif
förflyter som mullvadens, långsamt, mörkt, enformigt.
Då och då sticker jag mig som mullvaden upp
ur de mörka gångarna, ser solens ljus och
himlens blå. Det sker, när Erik sitter hos mig och
när dina bref komma mig tillhanda, han är min
sol, dina bref min himmel blå. Huru vi ha det,
blir dig tydligast, om jag säger, hvad vi icke ha*
Vi ha ingen teater, ingen konsert, inte cirkus,
inte ens ett jaktparti, ehuru staden är belägen
midt i en ödemark. Intet umgänge, ingen
aristokrati, ingen militär, som talar vårt språk
obe-hindradt som sitt modersmål. Eien de rien! Döm
själf! Vi börja med les grands bonnets.
Borgmästaren, min mans ständiga moitié vid
wistbor-det, har jag ännu aldrig hört tala ett ord. Så
ha vi ett kommerseråd Weikkolin. Han har börjat
som stockhuggare i Amerika, är nu
brännvins-brännare, rik och talar endast finska. Eriks
byråchefer hata hvarandra och kunna icke bjudas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
