Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans förflyttning till Petersburg. Han hade i
känslornas yrsel, i ett ömhetsrus glömt de tankar
han haft under resan, dömt sin vilja till döden,
lämnat sin öfvertygelse vind för våg. Han kände
det som om han en gång förut kanske i en annan
värld, i en preexistens skulle ha upplefvat samma
episod, genomgått samma känslor, samma böner,
samma suckar, tårar, kärlekslycka och fröjd och
vaknat med samma känslor af olust, af
själfankla-gelse och smak af galla i munnen. Han kände, att
hans lif klöfs itu. Han tykte själf, att ett afgörande,
ett tragiskt moment var i annalkande. För att
värka, för att handla helt behöfves viljekraft,
men också tankekraft. Nu skildes de åt hos
honom, drogo hvar åt sitt håll. Han ville ett, men
gjorde ett annat, där blef en afgrund mellan vilja
och handla. Erik erfor en känsla af domning,
af bedöfning, den första viljans bjärta färger hade
utplånats af tankarnas bleka återsken. Han kände
sig dådlös, kraftlös, obeslutsam. För att göra
pinan kort, för att infria sitt ord går han rakt
till målet och skrifver ut telegrammet utan att
säga ett ord om saken.
— Papinka, papuschka, hör han en
kvittrande stämma. Det är lilla Erik, som jublande
springer mot honom, under det att Helena lycklig
och bedårande, med färger friska, lifliga och fina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
