Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epilog.
\X/c|i åren flydde tyst och omärkligt som på
mjuka vingar. Erik Horn stannade kvar på sin
post i St. Petersburg som adjoint hos den högste
finske ämbetsmannen. Friherre Horn hade icke
mycket att göra, han utfylde sin dag med visiter
och sin afton med ändlösa robbertar. Han var
och förblef lika god, lika välmenande och
rättänkande. Då han någon gång tog del i rådslag
om vårt land, var han besjälad af en varm finsk
fosterländsk anda, men hans stora förbindlighet
och godhet togo lofven af hans fasthet. Stålet i
hans vilja, som aldrig varit af yppersta slag, hade
mjuknat. Han fick för hvart år svårare att säga
nej. Energin, länge opröfvad, var, då den togs
i anspråk, afmattad. Landsflykten började visa
sin demoraliserande värkan. De lossnade, de fina
rötter, som bundit honom vid hemmet, den ena
efter den andra. Han blef icke hvad han kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
