- Project Runeberg -  Arvid Herner. Skildring ur Stockholmslifvet /
90

(1883) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

massa. Vapnen togos med våld i beslag, och sedan föstes
orostiftarne ut på gatan, hvarefter sablarne kastades ut
till dem. Utkastandet försiggick ändå icke utan
betydliga skråmor, af hvilka de flesta kommo på knektarnes
lott. Sedan dess har jag inte sett von Sporre.
Förmodligen reste han och hans kamrater hufvudstupa till
Stockholm igen, när de i Upsala icke kunde få uppträda med
den glans som de ansågo förenlig med deras ställning.“
— — — — — — — — — — — — — — — —

                                        Din egen Arvid.

*


14.



Åter hade våren kommit till Nordens kuster,
beströdt dem med glänsande blommor, löfvat träden,
frigjort böljorna och gjutit en glödande lifslust i
menniskornas bröst. Med hans ankomst hade också Arvid
infunnit sig i Stockholm. Examen var genomgången med
heder. Väl voro hans moders välsignelser dyrbara, men
ljufvare var Ellens enkla: “Tack min Arvid.“

Kamrer Henriksson, som icke tyckte om långa
förlofningar när de icke behöfdes, påskyndade med all makt
bröllopet, och de som icke hade någonting deremot, det
var naturligtvis de älskande. Väl talade icke Ellen
öppet om sin längtan att förenas med den hon gifvit
sin varma kärlek, men det syntes nog på hennes blickar,
och hennes sträfvanden, att hon ingenting högre önskade,
än att vara färdig till den dag, då hon skulle inträda
i en annan verkningskrets.

Naturligtvis voro hennes väninnor så artiga och
förekommande som möjligt, men ingen af dem kunde
bevisa sin vänskap mot henne på ett sådant sätt som
Malin. Hon, den stackars flickan, som för icke länge
sedan varit prisgifven åt det allmänna föraktet, hon var
nu i stället högt aktad, icke blott af kamrerens familj,
utan äfven af alla, som kände henne. Hvad lagarnes
stränghet icke kunde åstadkomma, det gjorde mildheten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 13 23:40:13 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ajoaherner/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free