- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
5

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemväfda klädningen och halsduken; utländskt tyg
och uselt kram måste det vara, och huru det då skall
gå med deras ärbarhet och dygd, pröfvade af
främmande äfventyrare, det vill jag ej ens tänka på. Och
våra raska fiskarpojkar och sjömän, huru skola de ej
på sistone se snedt på de granna herrarne och önska
sig vara i deras kläder! Och när de få veta hur
lätt det kan gå äfven för dem att. . .

— Nej, maken har jag då aldrig hört, af bröt
Ingel spefullt. Nog är du hållen för att se allting i
svart, men en kluddigare målare har jag aldrig sett.
Hvarför skall man just i onödan måla Hin på väggen;
det är väl skäl i att vänta tills vi få se hur det
gestaltar sig i verkligheten. Men, der kommer mäster
Joel Gunnarius, borgmästarens skrifvare. Undrar hvad
det är för en rulle han bär på! Hallå, mäster Joel!
ropade han derefter, när den långe och magre
skrif-varen hann fram ur en af de trånga gränder, som
leda ned till Strandgatan, den nu varande Stora
Hamngatan, hvad nytt? Hvarifrån kommer ni?

Mäster Joel, som i följd af sin lärdom, han hade
nemligen tagit magistergraden i Greiffswald, och kanske
äfven i följd af sin sysselsättning att från morgon till
qväll sitta lutad öfver skrifbordet och handskas med
domstolsprotokoll och torra siffror, var ej så litet
distrait, spratt till, stirrade som en fåne omkring sig
några ögonblick och fick derpå ändtligen syn på de
båda borgrarne. För sådana storheter hyste den lärde
magistern en stor vördnad, ty de egde penningar och
i följd deraf anseende.

— He, he, he, skrattade han och vred den
magra kroppen i olika riktningar, hvilka skulle
föreställa helsningar, de välvise fäderne . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free