- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
13

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trycktes af fattigdomen, måste de, som ville tala, tiga
för att ej gå miste om sin knappa utkomst.

Lika hatad och afskydd som Ingel Green var för
sitt odrägliga högmod och sin framfusighet, lika
omtyckt var hans adertonåriga dotter Ragnhild, den enda
arfvingen till faderns många egodelar. Vacker som
en solig vårdag och ljus som sagans nordiska mö,
intog den unga flickan alla, med hvilka hon kom i
beröring genom sitt milda sinnelag, kanske mera än
genom sin fägring. Isynnerhet var hon de fattiges
goda engel och de voro många, som i staden och
dess närmaste grannskap hade henne att tacka för
att de ej behöfde svälta och frysa. Många och från
hjertat gående voro derför de välsignelser, som morgon
och afton kommo henne till del.

Då Ingel lemnade ölkrogen Tunnan, styrde han
snabbt sina steg ned till Halludden, lösgjorde der en
liten båt och rodde öfver till Klöfverön. Han landsteg
vid Horsvikens mynning och letade sig genom täta
busksnår väg upp till en liten af träd och buskar
nästan öfvertäckt koja, på hvars dörr han klappade
tre afmätta slag.

Vid tredje slaget hördes inifrån liksom en
grymtning och straxt derefter tunga dunkande steg, jemte
slamret af en nyckelknippa.

— Öppna då, Bryngel, ropade slutligen
köpmannen, otålig öfver att behöfva stå så länge utanför.

Nyckelknippan kom i ännu häftigare rörelse och
snart knarrade den murkna dörren på sina gångjern.
Ett lurfvigt gubbhufvud tittade forsigtigt ut.

— Hvad går åt dig, gamle Bryngel, ropade i
detsamma Ingel, fattade ett bastant tag i dörren och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free