- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
80

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skjuter in i landet vester om landsvägen. Ett par
mindre stugor, bebodda af fiskare och, när tillfälle
gafs, äfven smugglare, lågo endast några famnar ifrån
vattenbrynet.

I denna nämnda vik hade »Sandhed» kastat
ankar, och den låg der i fullkomlig trygghet för väder
och vind.

Under de största farorna på sjön hade kapten
Jack alltid bibehållit sin medfödda kallblodighet och
den hade mer än en gång räddat honom, hans fartyg
och besättning från undergång, men så snart det var
frågan om väntan och denna började draga ut på
tiden, då blef han först orolig och slutligen argsint.

Så också nu. Motgången vid Tolgskär hade till
den grad retat honom, att han högtidligt gått ed på,
att ej lemna trakten förr, än han fått Ingel Greens
varupackor i säkerhet, det måtte dröja hur länge som
helst. Hämnden på tullsnokarne var honom alltför
.ijuf, att han skulle uraktlåta att utkräfva den.

Midnatten hade ännu ej inbrutit då han befallde
att »Sandheds» ankar skulle gå. Varorna fördes
derefter upp på däcket, så att de skyndsamt skulle vara
i beredskap, om skyndsamhet blefve af nöden.

Medan kapten Jack vid ett tillfälle stod lutad
mot relingen och hade sina blickar oaflåtligt fästade
på de mörka konturerna af fastlandet, smög
timmermannen Isaak fram till honom och hviskade:

— Jag tror att vi i natt få vara i fred för tulljakten.

Kapten Jack, som ej hört när Isaak smög fram,

ryckte häftigt till och vände sig om.

— Gifve att du spådde sannt, yttrade han med
lågmäld stämma. Men, om jag bara visste hur länge
jag får ligga här, så . . .

— Nog uträttar Bryngel sitt ärende väl, inföll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free