Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ves girighet och omättliga lystnad efter penningar,
anade att han med sin afbrutna mening syftade på
betalningen för båten. Filip de Mauginard-Vallé grep
genast med ena handen i fickan, drog upp ett litet
guldmynt och räckte det åt Tufve, i det han sade:
— Ar det nog?
Tufve behöfde ej svara, ty det syntes nog på
hans tindrande blickar, att han var innerligt förnöjd.
Icke desto mindre sade han:
— Skulle ej en så stor gåfva vara tillräcklig!
Säg bara till när nådig’ herrarne vilja ha båten, den
bästa är det, det kan jag försäkra, och den skall
alltid . . .
Hans vackra tal måste här afbrytas alldenstund
de båda fransmännen hastigt aflägsnade sig ned mot
Hummernäsan, der Tufves båda farkoster voro
förtöjda.
Det var icke allenast till yrket fiskare, som
sysselsatte sig dermed; äfven bönder, köpmän,
handt-verkare och folk med andra befattningar äflades om
att dela den rika förtjenst, som det ymniga sillfisket
medförde.
Så voro också Kolbjörn Galde och Ingel Green
de förnämste delegarne i en af de största vader, som
funnos i Marstrand. Samma morgon som de båda
fransmännen hyrde Tufves båt, hade vadens egare
kommit tillsammans, för att utse vadkungen.
Kolbjörn och Ingel tittade ganska snedt på hvarandra
och undveko så mycket möjligt var att träffas eller
samtala. Sedan alla delegarne hunnit samlas,
befanns Kolbjörns parti rå på motpartiet med tre röster,
i följd hvaraf den rike smeden utsågs till vadkung.
Detta nederlag gick Ingel Green ganska hårdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
