- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
102

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och samma utseende, som hon hade när hon första
gången uppträdde der på platsen, bibehöll hon ännu.
Hon var lika sotig, lika argsint och lika — opålitlig.
Det var denna sist nämnda egenskap, som förskaffat
henne det föga hedrande tillnamnet: Skojar-Lotta, och
att hennes af naturen elaka och inbundna sinnelag ej
skulle förbättras af den ovilja, som allmänheten hyste
till henne, är naturligt. Isynnerhet var hon en
verklig-förskräckelse för unga flickor och barn, på hvilka
uttrycket: Var nu snäll, annars kommer Skojar-Lotta
och ta’r dig, hade samma verkan, som våra dagars
skrämskott: Busen och Sotar’n. Det välde hon
deri-genom fått öfver en del af traktens qvinnor, visste
hon också att ej endast bibehålla, utan äfven att dag
efter dag stadga.

Högst sällan var det någon, som fick tillträde
till hennes usla kyffe och det väckte derför ej liten
förvåning att under flere dagar se en i fotsid kåpa
klädd mansperson gå ut och in i Lottas ryggåsstuga.
Ett par oförvägna ungdomar, som tidigt en morgon
blifvit vinddrifna till Hedvigsholmen, berättade sedan
vidt och bredt om den främmande mannen. När de
ändteligen med sin läcksprungna farkost hunnit stranden
af holmen, hade främlingen, som var lång och mager,
alldeles som magister Joel Gunnarius, sade de, vänligt
kommit emot dem och genast frågat om det funnes
många främmande personer i staden. När de svarat
ja härtill hade han sett så besynnerlig ut och mumlat
långa meningar på ett språk, som de ej förstodo.
Derefter hade han hjelpt dem att täta båten och så
uppmanat dem att skynda öfver till staden. /

Dessa pojkarnes ord alstrade, såsom naturligt var,
en mängd gissningar, den ena olika den andra. Hvem
var denne okände man? Var det någon slägtinge till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free