Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut som onda andar, det säger jag och Mickel på
Tunnan med.
Dörren mellan de båda rummen stod på glänt,
så att hörnrummets gäster ganska väl kunde höra
hvad som talades i det större.
•— Det är då förbaskadt synd om Gomer,
smedspojken, yttrade en grof stämma. Han ligger nu för
ankar.
— Ja men, gör han så, menade en annan, men
hade han inte varit, så vete Hin om inte den der
munksaten gjort kol på den ene fransmannen.
Philip de Mauginard-Vallée nickade erkänsamt åt
Kolbjörn Galde och de ord han hade på tungan, lästes
i hans blickar:
— Ja, det är sannt. Din hurtige son har räddat
mitt lif.
— Har någon af er hört hur det är med Gomer?
hördes Mickels röst öfver sorlet.
— Ja, vars, svarade en stämma. Jag har i dag
varit på sjukhuset, der hörde jag att Gomer visserligen
är klen, men att det ändå ej är någon fara för lifvet.
Läkaren skulle ha sagt, att det fordras många sådana
styng för att peta lifvet ur en sådan kropp som
Gomers.
Dessa ord kommo den hederlige smedens ögon
att glänsa högre och genom en bakdörr, från hvilken
man kunde meddela sig med den inom disken stående,
reqvirerade han en ny uppsättning.
Efter en stund afbröts det hviskande samtalet i
hörnrummet af en röst från det yttre:
— Är det sannt, frågade rösten, att de båda
franmännen ä’ falskmyntare ?
-—• Prat, hördes en annan lugn och sansad stämma,
jag kan försäkra er, att deras penningar ä’ lika äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
