Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall afsegla vid midnattstid, emedan vinden nu är gynnande.»
Dessa naturliga och rättframma svar jemte det framvisade passet tillfredställde Ivanoffsky. Med en knappt märkbar böjning på hufvudet tog han afsked, under det han tänkte för sig sjelf:
»Märkvärdigt att Livinoff låter honom resa så långt som till Kreschkow utan att låta vakt medfölja. Lithauern är minsann inte så dum, som han ger sig ut för att vara. Jag måste tala med öfversten om den saken.»
»Det der gick ju bra», sade Miron småskrattande, när den siste soldaten försvunnit bakom den krökning, som Samojedgatan gjorde ett par hundra alnar derifrån. »Han anar inte det minsta.»
»Åh, var inte säker derpå», inföll Gutofsky tviflande. »Han är ej så lätt att lura, som vi tro. Om jag rätt bedömde hans blickar, så få vi allt att göra med honom ännu en gång. Men, nu till verket, Miron», fortfor han och rätade kraftigt upp sin resliga gestalt. »Nu eller aldrig måste något göras, annars blir lifvet alltför odrägligt. Har du vapnen i ordning?» »Värjorna ä’ slipade och pistolerna laddade», svarade Miron. »Det återstår nu bara att packa säckarne och spänna för hästarne, sedan ä’ vi klara att begifva oss af.»
»De två understa säckarne få vi gömma till sist», inföll Gutofsky leende. »Styr nu bara om, så att de andre bli i ordning; ty så snart mörkret inbrutit måste vi begifva oss på vägen. Du känner ju den säkert?»
»Ja, herre. Till Kreschkow kan jag vandra med förbundna ögon. Jag är ju född der.»
»Och skepparen väntar säkert?»
»Ända till klockan två.»
»Godt, till dess måtte vi väl kunna hinna dit. Afståndet är ju inte längre än åtta werst?»[1]
»Nej, herre, åtminstone inte mycket längre. »Bed ni till er Gud, att vårt företag måtte lyckas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
