- Project Runeberg -  Den siste karolinen eller tre svenska krigsfångars äfventyr under flykten från Archangel 1712 /
26

(1885) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Köpmannen i Archangel - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycktes säga så mycket som: »Är han bofast här, då behöfver jag ej frukta för, att han skall rymma sin kos. Är inte planen fiffigt anlagd, eller hur’?»

»Jo», svarade Miron, sedan först ett långt utdraget »ah» gått öfver hans läppar. »Ingen annan skulle kunna ha gjort detsamma».

I sakta mak passerades härefter den krokiga Samojedgatan, der ett par af sina husbönder öfvergifne hundar tjutande förde ett öronpinande oväsen. På torget fanns ingen enda menniska mera. Sedan en kort rast tagits vid det förut omnämnda brädskjulet, styrdes kosan rakt på norra porten, genom hvilken man kom ut till de nordvest om Archangel liggande strandbyarne.

Ju mera tåget närmade sig den nämnde porten, desto större blef den försigtighet, som måste iakttagas. Icke ett enda ord vexlades mera mellan husbonden och tjenaren.

Gutofsky satt främst på vagnen och körde. Högst uppe på de fullpackade säckarne hade Miron tagit plats. De gropiga och på alla möjliga sätt ojemna vägarne gjorde, att färden icke kunde påskyndas. Miron var, oaktadt den ringa fart, som vagnen hade, mer än en gång nära deran att förlora balansen vid de vågsamma slingringar, som vagnen gjorde. Mörkret gjorde också, att Gutofsky icke kunde se gröpperna och undvika dem.

Plötsligt stannade han, och vändande sig bakåt hviskade han:

»Jag hör ett buller der framme. Hvad kan det vara?»

»Det är vid porten», svarade Miron, sedan han lyssnat en stund uppmärksamt. »Det låter alldeles, som om en skarp träta voro i full gång der borta.»

Efter en stunds lyssnande satte Gutofsky vagnen ånyo i gång, under det han halfhögt mumlade för sig sjelf:

»Nu är det försent att vända tillbaka. Lösen är framåt. Antingen måste jag bli fri, eller också finna döden.»

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajokarolin/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free