Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om trafvaren Jalo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft barnabarn. Nej, som det nu var, var
det bäst att se till, att Jalo kom hem igen.
Efter många omvägar fick han borgesmän
och erhöll vid häradsrätten inteckning i sin
egendom. .Det återstod endast att lyfta
penningarna och ge sig af för att handla på
hästen. „Dyrare än penningar“ skulle den i
alla fall icke vara. Köparen där borta i
Wiborg hade många hästar och skulle utan
tvifvel mot hederlig vedergällning afstå Jalo.
Dagen för resan var redan bestämd, då
Kristian en vacker julimorgon, just då han höll
på att med sin puukkoknif raspa bort några
styfva, hvita hår, som grodde på hans haka,
hörde en gnäggning, som han bestämdt
tyckte sig känna igen. Det kunde icke vara
ett misstag; den gnäggningen var Jalos, ty
just så brukade han kalla på sin herre,
då denne om morgnarna någon gång dröjde
att gå till stallet. Kristian slängde knifven
ifrån sig och skyndade ut. t Där, bakom
hans egen stallsknut, där Jegors ängslapp
stötte till, där stod hans Jalo, kastade
huf-vudet upp och ned, spände på näsborrarna
och frustade. I ett nu flöjde han öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
