- Project Runeberg -  Träskoregementet. Berättelse från Magnus Stenbocks krig i Skåne /
12

(1894) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Vet nog det“, svarade Arve dyster. Derpå halade
lian upp ur fickan de två silfverdalrarne och gaf dem
åt fogden med dessa ord:

“Det är allt hvad jag har. Nu är jag lika fattig
som de andra här.“

“Ahå“, skrattade fogden och blinkade slugt, “det
tror jag inte mycket på. Vet du, Arve, hvad
lands-höfdingen tror?“

uNej“> svarade Arve Mårtensen och kände hur en
kall kåre ilade längs hans ryggrad. “Hvad säger den
nådige herren?“

I stället för att afgifva svaret högt, styrde fogden
sin häst intill Arve, lutade sig ned och hviskade:

“Han tror att du har mera penningar än du vill
klämma fram med. Och så anser han det inte
omöjligt att du fört öfver en del deraf till din kusin på
Seeland. Ja, ja, Arve Mårtensen, omöjligt är inte
ett sådant antagande.“

Arve Mårtensen hade alltid varit i besittning at
stor sjelfbeherrskning. Denna kom honom nu väl till
pass, ty af fogdens miner och rörelser anade han
genast hvad som skulle komma. Då fogden slutat
var han också sig sjelf igen och svarade med den mest
ogenerade ton i verlden:

“När skulle jag ha varit i tillfälle att föra mina
penningar, såsom ni säger, öfver till Seeland? Jag har
ju legat sjuk en längre tid och Helge, pojken min.
har ju gått ut med tremänningarne i striden. Hvem
skulle jag då skickat öfver med penningarne ?“

Arves tal föreföll fogden så naturligt, att han icke
mera vidrörde den strängen. Sedan han noga
undersökt alla husen i byn, red han bort med sin gamle
tjenare. Han var då ej så litet missnöjd, det syntes
tydligt på hans uppsyn, och underligt var ej heller
detta, ty enda vinsten af hans besök i Häggarp var
de två silfverdalrarne.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajotrasko/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free