Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nöjen, som på lifvets bana
Oss himlen aldrig än förment,
De äro blomster^— låt dig mana
Att icke skörda dem för sent!
I dag dig denna ros förnöjer,
Hvars skörd du ännu spara vill.
Men skynda dig, ty om du dröjer,
Är hon i morgon mer ej till.
Ja, söken visligt att bevaka
De nöjen ödet oss beskär!
Må vi ej någon ro försaka
Som ej för hjärtat brottslig är!
Slutcadensen sjunga alla i chorus.
Nu tager kyrkoherden Nymander fram sitt
koncept, harskar sig, torkar sig om munnen och
klingar i glasen.
Men Mannerskantz lägger förbindligt och
vänligt sin hand på hans papper och säger:— Kan du,
min broder, på din ära lofva att allt detta är sagdt
inom fem minuter?
— Nej, broder!
— Ja, då får du, min ärade broder, vänta
med talet till i morgon.
— Ja men, och i varma, korta ord
propone-rar prästen nu silfverbrudparets skål, och
Mannerskantz tackar kort och kraftigt och stiger upp
för att gå. Han följes af lefverop och böner att
stanna kvar. Omöjligt! Mikael Ankarsvärd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
