Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det fladdrande ljuset i en tykta. Han står där
bar-hufvad i blåsten och regnet och vinkar åt dem.
Manbyggnaden var inredd till fältlasarett, där lågo
soldaterna, sårade och de som ledo af dysenteri
och fältsjuka, alla om hvarandra.
— Himlen vare lofvad, säger Nordencreutz
i det han för de båda kvinnorna in i huset, att ni
kom, min fru, ty i natt måste jag och kirurgen
resa till lägret och vi hade varit tvungna att
lämna vår patient åt himlens barmhärtighet eller
rättare åt ödets oberäknelighet utan närskyldas
vård och hägn.
Sedan han redogjort för Gustave François’
tillstånd och ålagt fru Antoinette att vid allt hvad
hon höll heligt vara lugn och tyst, gick han in
för att förbereda den sjuka på moderns ankomst.
Om Gabrielle ville han intet säga; ty att hon följt
med, det stred till den grad emot tidens sed och
uppfattning, att det måhända skulle plåga honom.
De hade kommit in i ett tämligen stort och
lågt rum med små fönster och en enorm tegelugn
i ena hörnet, där en döende brasa flämtade i det
gapande svarta hålet. Framför elden hängde
Gustave François’ uniform, ännu nedsölad af blod
och gyttja. Vid åsynen af dessa kläder var fru
Antoinette Cordelie färdig att skrika af smärta
och sinnesrörelse, men varnad af Gabrielle be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
