Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kragen kunde man skönja en rödtrusen näsa och
ett par borstiga, stora vita ögonbryn över
ett par klara, bistert blickande ögon. Allt medan
Hedda skalade av honom bälte, pälsverk, munduk,
vantar och ytterstövlar, gav han luft åt sin
förargelse över Elias’ söl och den igensnöade porten.
Att låta honom, husets herre, stå ute i yrsnön och
vänta på att slippa in, hem till sig själv — uff —
det var himmelskriande. Hedda, som kände sin
herre, teg, hon visste att varje försök till ursäkt
endast hade förvärrat saken.
När kronofogden så omsider var klar, torkat
snön från ögonbryn och näsa och ett par gånger
sträckt på sina styvnade lemmar, gick han in i
ex-peditionsrummet, ett stort rum, som av ett lågt
skrank delades i tvenne avdelningar. På det av
böcker och enorma pappersluntor belamrade
bordet stod en moderatörlampa och spred sitt mjuka
ljus över rummets kartor, taxor, kungörelser och
hans majestäts porträtt i stålstick. En brasa i
kakelugnen spred sitt varma, rödgula ljus över
den inre delen av rummet. Kronofogden strök
ögonbrynen, gned händerna och ruskade på sig
av välbehag över att åter vara hemma i sitt varma
rum. Han drog fram sin flammande rödgula,
kinesiska sidennäsduk, harklade och snöt sig sä
att det ljöd som en trumpetstöt och sade blidkad:
— Tutingen, var är tutingen?
Hedda sprang skyndsamt fram till det lilla
bordet, där toddyn stod färdigblandad och bjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
