Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Uniformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha att göra med en levande människa, som gav
ljud ifrån sig, ömsom gormade och ömsom
slätade över med hartassen, än med en sådan där
skrivkarl och bläcksuddare, som satt som en
maskin och delade ut lycka och olycka med samma
gest ooh samma förbenade ord. Nej, bönderna
höllo på sin Carl Rupert Tollstadius, ehuru det
nog hänt någon gång, att hans spanska rör med
den förgyllda kryckan dansat på deras breda
ryggar. När den det gjort, ja, då erkände man,
att den ryggen förtjänat vad den fått och att det
mest var synd om den fina käppen, den kunde
ha gått av.
Så gick det på i runda fem timmar. När
klockan blev elva, ringde kronofogden på Elias, som
stängde dörren, mottagningen var slut. Joel
Brenner reste sig, tummade på sin kravatt och
gick ut. Kronofogden kastade av sig uniformen
och tog på sig en kort stoppad nattrock. För att
riktigt få räta på sig gick han i enlighet med sitt
temperament några snabba korta slag av och an
i rummet, gick ivrigt, så att man trodde, att han
skulle törna emot möblerna, men det var det
ingen fara för. Så tog han fram sin stora
sjö-skumspipa. Medan han höll på att stoppa den
med gevlevapen, kom Hedda in i rummet. Hon
slöt dörren varsamt efter sig och steg, som det
tycktes, tveksamt inom det heliga skranket.
Något sådant hade Carl Rupert Tollstadius inte
trott henne om. Innanför detta skrank fick ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
