Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Uniformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lystnaden, svartsjukan, hatet till denne
Konstantin, och hon gled ut, utom sfären för hans
suggestionskraft. Nu, nu var det för sent. Vad
skulle guvernören Krusebjörn säga och greve
Fredensköld sedan! Nå, den senare var det ej så
farligt med. Han var ett stycke vidsynt
människa, men det formligen k’ack till i kronofogden,
när han tänkte på huru arvfienden Långfors
skulle jubla. Vilka giftigheter skulle han ej
klämma fram.
Han reste sig plötsligt och kastade huvudet
bakåt. Jag bryr mig fan om Långfors!
Tollsta-dius är en rik, oberoende människa, som gör vad
han vill. Han gifter sig med Hedda eller vem
som helst mitt för alla världens landskamrerare,
det gör han. Och med fasta steg gick han fram
till fönstret och stod där i djupa tankar. Han
skulle gifta sig, ja, det skulle han göra. Han
repeterade orden, allt medan han trummade en
gammal bröllopsmarsch på rutan.
Plötsligt såg han dörren till drängkammarens
förstuga öppna sig och ut steg en gänglig, illa
vuxen poike. Den öppna överrocken lät en
sprittny, blå uniform med glänsande förgyllda
knappar komma till heders.
Tag mig så fan, är det inte Axel! Kronofogden
sköt ut truten, ögonen blevo runda. ögonbrynen
rörde sig som antennerna hos en trevande insekt.
Plötsligt drog han sig undan från fönstret för att
ej ses av ynglingen, som synbarligen generad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
